Almedalen som fenomen är mångsidigt. Självklart är den sociala sidan viktig, att kunna knyta kontakter och att återse vänner och kontakter som spritts för vinden. Att kunna kompetenspåfylla med besök i den oerhörd omfattande seminariekatalogen är givande. Den tredje delen är förstås att ta del av den samhällspolitiska debatten.
Denna vecka startade med besök på ett par givande seminarier bl.a. om”Vad utemiljöerna och stadsstrukturerna har för betydelse för social hållbarhet” (arrangerat av URBIO). Det konstaterades att det byggs för lite generella ytor i nyplanerade områden, undantaget som blivit succé var en kvällssolspark i nybyggda Hornsberg i Stockholm. Där anlades en park som med sin solflöde på kvällen blev väldigt populär och välbesökt. Generella ytor som kan användas för möjligheter till rörelse och trivsel är t.ex. parkour och skate områden. I dessa ytor kan ungdomar träffas utanför den tävlingshets som är den vanliga miljön i som erbjuds i de lokala idrottsföreningarna. Miljöer som inte passar alla vilket innebär att det är viktigt med alternativ. Besökarna vill vara medskapande.
Tyvärr är det enklare för politiker att fatta beslut om att anlägga konkreta projekt som t ex konstgräsfotbollsplaner än att motivera generella ytor. Detta då det är en pedagogisk utmaning att förklara nyttan med generella ytor.
Som professor Michael Tonkonogi sa ”Det går ej att tvinga folk att motionera men man kan skapa förutsättningar för rörelse i närmiljön”.
När Almedalen är som bäst så sker en befruktning av de tre delarna. Att utifrån nyvunnen kunskap verifiera och ta det vidare ytterligare ett steg i de möten som möjliggörs på stan eller under kvällsminglet senare på dagen är en unik kombination.
Det sämsta är väl fötternas klagan över dagens race över kullerstensbelagda gator – sämre kan man ha det.
