Blogg En tidsmaskin i Alme...

Gårdagen bjöd på många intressanta evenemang men höjdpunkten för min del var ändå det första som anordnades av Green Leap, ett initiativ från bland andra KTH Centre for Sustainable Communications och Konstfack. Det handlade om Life2053 där energiforskare och designers slagit sina skallar ihop för att bygga en prototyp för livet 2053. Utgångspunkten är att det finns ett behov av dels att lyfta frågor kring attityder och beteendeförändringar dels ”åskådliggöra det hållbara samhället genom konkreta visualiseringar som människor kan förstå, pröva och förhålla sig till”. Svårt att beskriva prototypen kortfattat, det är bättre att ni ser efter själva här. Intressantast var inte själva redovisningen av prototypen utan efterföljande diskussionen med en panel som var perfekt sammansatt och ledd på utomordentligt sätt av min handledare från doktorandtiden Staffan Laestadius, professor emeritus i hållbarhet och industriell dynamik.

Panelen som bland annat bestod av Åsa Domeij och Bo Dahlbom var där för att recensera prototypen och deras åsikter om prototypen och den faktiskt möjligheten att överhuvudtaget uttala sig om framtiden var vitt skilda. Bo Dahlbom konstaterade riktigt att lika lite som vi för 15 år sedan skulle ha kunna resonera kring en framtida i-phone och dess användningsområden, lika lite vet vi om 2053. Därför tyckte han att det var märkligt att Life2053 i så hög utsträckning såg ut som dagens samhälle. ”Herregud, vem vill ha ett kök 2053?” Han var också riktigt förundrad över utgångspunkten i modellen att vi måste reducera vår energianvändning. ”Varför behövs det när energi i framtiden kommer vara näst intill gratis?” I den meningen var han väldigt teknikoptimistisk. Den mest svidande kommentaren Bo hade var att modellen var moraliserande och styrande ”likt en pingstvän”, att det är svårt att göra framtiden lockande för den breda massan med så snäva ramar. Prova själva, men visst kan jag också tycka att man känner sig lite ”instängd” i modellen. Dock drar jag mig för att använda hans liknelse.

Åsa Domeij var mer ödmjuk. Tyckte ändå att framtiden med stor sannolikhet kommer vara väldigt lik verkligheten idag. Tittar man ut genom fönstret är mycket sig likt hur det såg ut på 70-talet. Det är också lätt enligt Åsa att tänka sig tillbaka till 70-talet, en tid då kött var mer av ett tillbehör snarare än huvudinnehållet på tallriken, och inse att steget inte är så stort om vi skulle behöva gå tillbaka till sådana konsumtionsmönster. Ur hennes synvinkel har attitydförändring och beteendeförändring stor potential vilket man idag ser i dagligvaruhandeln där ekologiskt och vegetariskt växer. Åsa Domeij hävdade att om vi hade behållit 70-talets konsumtionsnivå med dagens teknik så hade vi inte haft många av de problem vi har idag (jag tror hon mest syftade på klimatproblemet). Jag har inte räknat på det själv men det är säkert sant och något som tål att tänkas på.

Vi hade också en samhällsbyggare och arkitekt i panelen, Johanna Wiklander. Hon var mest förundrad över var fabrikerna var i prototypen . Svaret på det från KTH:s sida var att man tagit ett konsumtionsperspektiv men att all produktion fanns i bakomliggande beräkningar. Hon tyckte också, vilket jag håller med om, att prototypen måste vävas in i en större kontext. Utan sammanhang och redovisning av bakomliggande fakta och antaganden känns den ganska tunn. Johanna kom också ihop sig lite med Bo eftersom Johanna nog tyckte att byggnationen i mångt och mycket kommer att stå sig över tid, medan Bo tyckte att våra tekniska innovationer också måste slå igenom på den fronten och på vår infrastruktur som helhet. Nu när man sitter i Visby och tittar omkring sig med en ringmur och hus från medeltiden och framåt kan man verkligen fundera kring vad klimatproblematiken kräver. Kommer vi att behöva nya hus och ny infrastruktur helt och hållet eller räcker det med mindre modifikationer av befintlig infrastruktur tillsammans med beteendeförändringar? För mig är det svårt att tänka sig att Visby kommer att se nämnvärt annorlunda ut 2053 än det gör idag.

Allt som allt blev det en väldigt spännande dynamik. Spännvidden i åsikter när man resonerar kring framtiden är enorm mellan ex. människor som är teknikoptimistiska och öppna för omvälvning och de som har lägre förväntningar på tekniken men samtidigt hyser större förhoppning till människans beteendeförändring. Jag ligger nånstans däremellan men om nån vann debatten igår var det Bo Dahlbom och eftersom jag tycker det kanske det bor en liten teknikoptimist i mig. Ser fram emot att läsa hans bok på ämnet framtid och innovation.

Your comment has been successfully submited.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.