Framtidsresan över Östersjön - 30 maj 2017

Framtidsresor väcker intresse genom åtskilliga kulturuttryck (Det femte elementet, Terminatorserien m.fl). Men hur reser vi i framtiden? Vi vet att 1900-talet och början av 2000-talet i efterhand kommer ses som en epok av överskott med fossil energi. Men varför är det så stort fokus på tekniken för resandet, snarare än sättet vi reser på?

För mig har det blivit en utmaning att resa, och samtidigt vara på väg mot framtiden. Hur kan jag ta mig fram fossilfritt, eller med så låga utsläpp som möjligt? Ett knep är att ta lite mer tid på sig, hastighet och energianvändning går hand i hand. En annan aspekt är delande, ju mer jag kan resa med andra, desto lägre blir utsläppen per person, generellt.

Den här gången bär resan av till Gdansk i Polen, och hit går det både flyg, båt, tåg och buss. Kombinationen blir båt från Nynäshamn hela vägen till Gdansk, sedan båt från Gdynia till Karlskrona och tåg tillbaka till Stockholm.

Denna tur tar ungefär 19 + 10 + 7 h, inklusive två övernattningar och möjlighet för besök av bekanta på vägen. Detta spar ungefär 280 kg CO2 jämfört med flyg tur och retur (Flyg ca 300 kg CO2e/pers, färja+tåg ca 16 kg CO2e/pers). Priset är något mer än en flygresa, 2900 kr.

Vädret var vackert, Östersjön lugn, rumssällskapet trevligt, boken bra och utsikten över havet framkallade tankar om både medeltida sjöfarare och somrar i Tylösand. Att arbeta på båten gick förvånansvärt bra med tanke på att både mobiltäckning och internet saknas.

IMG_20170524_210443

På hemvägen hade jag bokat enklast möjliga biljetter på en Stena Line-färja. Även det gick bra, hytten var lagom, fräschare än jag förväntat mig, och denna gång fick jag den helt för mig själv. Jag somnade gott men kl 03.30 väcktes jag av ett rejält boom och ett efterföljande roterande dunkande. Lite orolig klev jag upp och sökte kontakt med personalen. Tänkte det var bra för att veta om de var läge att hoppa i en livbåt eller inte. Tydligen hade AC-maskinen, som verkade vara ungefär under min hytt, gått sönder och var på väg att kopplas ur. Betryggad la jag mig igen till ro och sov vidare.

Äventyrligt känns det att igen resa land och vattenburet, men så värst annorlunda är det inte. 280 kg CO2e sparade utsläpp är inte supermycket, men det känns viktigare att veta att det går och vad som behövs. Färjor på biobränslen står näst på tur.

IMG_20170529_103043 IMG_20170529_091234 IMG_20170525_121444


Inga kommentarer än