Gästbloggare
I dagens DN finns en intervju med FN:s miljöchef Erik Solheim. Han menar att det största hotet mot miljön är misstro mot vetenskap. Jag vill lägga till ”och okunskap”. Det finns fortfarande en utbredd okunskap om miljöhot och de utmaningar vi står inför. För bara några dagar sedan fick jag höra av en vän att ”det där med jätteräkor, det är bara sådana som du som vet något om det”. Jag studsade till lite, för jag har tydligen varit naiv och trott att den rätt massiva kommunikationsinsats som har gjorts under många år av Naturskyddsföreningen, Swedwatch, WWF och många andra, där baksidorna av odling och fiske av jätteräkor har skrivits i jättetjocka och jätterstora bokstäver – att den insatsen liksom hade nått ut. Men nix, det var mer som en lätt viskning, verkar det som.
Jag är ute och nätvandrar en del, klickar mig fram till hatfyllda kommentarsfält för att vara en del av motkraften. Under en av dessa vandringar mötte jag Jonas (fingerat namn) som på allvar inte tror att klimatförändringar sker (!) och att de (om de nu ändå sker) inte är på grund av oss människor, och om de nu ändå skulle ske och vara på grund av oss människor så är det bara bra. För det blir så att säga en normalisering sedan den senaste istiden. Tjosan. Jag satt ganska länge och gnagde på en fiktiv penna innan jag fick ur mig lite svarsargument.
Vad var det nu jag skulle komma till… Jo, lucköppning. Jag kommer slå in redan öppna luckor, förstås. För tadaa – jag tror vi behöver öppna luckan till nyfikenheten och intresset! Det är ju nästan omöjligt att banka in kunskap i människor, den måste intas självmant, man måste vilja veta, vilja lära sig, förstå, våga utmana sina tankar.
Ibland under mina nätvandringar, eller ganska ofta faktiskt, möts jag av påståenden om att jag är lurad, hjärntvättad, indoktrinerad av pk-maffian, mainstreammedia och köpt forskning. Rätt svårt att svara på utan att bolla tillbaka med ett ”den som sa’t han va’t”, eller något annat moget. För vad är det som säger att det inte är jag som är lurad? Bortkollrad av Obama, Rockström, av frihetskämpar som Mandela och M-L King, itutad idéer om allas lika värde och om att vi är beroende av naturen. På allvar funderar jag på det ibland – finns det något som kan tala för att jag är helt lurad. Och då kommer jag faktiskt alltid till samma slutsats.
Nix. Det är jag inte. För jag är genuint nyfiken och intresserad, läser och lyssnar på idéer från olika håll, tar en vända till i huvudet om jag inte håller med, för att se om det ligger något korn av sanning i påståendet. Jag vill veta, vill förstå, utmanar mina tankar. Då blir man inte lurad.
Nu ska jag knyta ihop tomtesäcken.
Vi behöver alltså väcka nyfikenhet och intresse för att få människor att själva vilja ta till sig kunskap, VETENSKAP, fakta. Så att de slipper bli lurade av yrkesfiskare som säger att Östersjön visst vimlar av torsk (ett högst aktuellt exempel som jag hörde senast igår), att klimatförändringarna bara är en normalisering sedan senaste istiden, att det är nyttigare att äta bacon till frukost än att äta frukt och grönt och så vidare och så vidare.
Vi kan väcka nyfikenheten och intresset genom våra berättelser av vad hållbarhet är, att välja ord med omsorg och förklara samband mellan vad vi gör och varför. Jag tror vi behöver bli tydligare på att koppla de åtgärder vi gör till planetnytta. Företag, myndigheter, politiken kan berätta vad de gör och använda andra måttstockar och andra KPI:er (finns ett tråkigare uttryck?) än idag för att visa resultat. Försöka hitta sätt att beskriva hur vi påverkar lyckan och välmåendet, hur vi gör det möjligt för hotade arter att leva kvar, hur vår minskade användning av konstgödsel bidrar till att göra Östersjön till en bättre boplats för fiskar och hur restaureringen av en skog har gjort att hackspetten kan flytta in igen, och hur skötseln av en park har skapat nya vandringsvägar för ett gäng amfibier som nu kan hitta nya vänner att föröka sig med. Göra det konkret och vackert.
Själv är jag inne i min egen privata hållbarhetsredovisningsfas. Går genom stort och smått och funderar över om jag gjort planetnytta. Listar kommande utmaningar, sådant som jag ännu inte klarat… Till 2017 ska jag satsa på att hitta sätt att inspirera mer, att väcka nyfikenhet till andra att själva gå ut och lära sig mer. Jag ska även försöka hitta på nya sätt att mäta eller visa hållbarhetsframgångar, komma på nya mått. Maila mig gärna om ni har förslag på roliga sådana.
Det här var årets sista blogg för mig – så go vänner: Ett riktigt jättegott 2017 önskar jag er alla, med massor av inspiration, goda exempel, kraft och vilja till förändringar hos alla, och må all rädsla och alla farhågor komma på skam.
