Hur länge orkar vi springa och hur fort? Hur tungt är ditt lönekuvert? Hur punktlig är vår lokaltrafik? Vad väger din kropp? Hur duktiga är barnen i skolan? Hur snygg är din partner på en skala? Hur planetnyttig är ditt företag? I dagens samhälle i västvärlden så skall det nog fasen mätas. Allt det vi gör mäts på något sätt. Ibland är det bra ibland mindre bra.
Tidigare har mycket tid och kraft gått åt till att övertyga om de vetenskapliga grunderna för mänsklighetens klimatkris. Nu har vi äntligen passerat denna nivå. Möjligheternas fönster är uppslaget särskilt nu när de 17 globala hållbara utvecklingsmålen (SDG´s) är på plats samt klimatavtalet från COP21. Nu väntar nästa utmaning.
Hur skall vi lyckas skapa engagemanget hos medborgarna och trycket mot politikerna? Vilka är ingredienserna?
Där har vi en utmaning som vi inte kan överskatta. Hur bra är vi idag på att mäta transformationen till ett hållbart samhälle? En snabb inventering:
Dagens internationella ekonomimått nr1 BNP-måttet ger endast halva sanningen av samhällets utveckling och missar många sidoeffekter.
Resiliens…
beskrivs som förmågan hos en individ eller ett system att klara oväntade förändringar för att kunna vidareutvecklas. Att kunna få en siffra på hur stabilt eller känsligt ett system är skulle möjliggöra en grundläggande prioriteringsmöjlighet. Till dags dato har endast ett fåtal helhetsanalyser genomförts.
Planetära gränsvärden…
är ett annat centralt begrepp som slår fast nio säkra operativa gränser för mänskligheten i syfte att undvika tröskeleffekter Tyvärr är det inte möjligt för närvarande att kvantifiera alla nio gränserna.
Cirkulär ekonomi…
finns det idag ingen enhetlig definition för vad som är värdeskapande. För det handlar inte om allmän linjär resurseffektivisering som vi alltid har gjort utan logiken för värdeskapande är en helt annan. Brist på enhetligt begrepp=än svårare att genomföra mätning. Denna problematik beskriver en grupp forskare knutna till Viktoria Swedish ICT i en debattartikel.
Ekosystemtjänster…
är de funktioner hos ekosystem som gynnar människor, det vill säga upprätthåller eller förbättrar människors välmående och livsvillkor. Tjänster som mänskligheten erhåller gratis från naturen. Här är mätbarheten bara i sin linda. Idag kan vi mäta enskilda tjänster endimensionellt t ex att gröna växter dämpar buller, svårare blir det när den ekonomiska nyttan, attraktiviteten för området eller när de hälsoeffekterna skall mätas.
Vad blir konsekvenserna?
För även om ovanstående mått är under utveckling och lovande (förutom BNP-måttet då förstås) så innebär det osäkerheter för det globala såväl som det lokala perspektivet. Globalt t ex i resultatet efter COP 21 då det har visat sig att man inte har kunnat enas om definitionen av vad som är ett basår för respektive lands åtagande. Detta kommer sannolikt att sprida osäkerhet. På det lokala nationella planet finns det ofta miljömål men sällan uppföljningsbara sociala mål.
Är detta något reellt bekymmer? Jan Eliasson (vice gen.sekr. i FN) kommenterar anklagelserna att FN´s nya hållbarhetsmål (SDG-målen) anses som luddiga. I en tidningsartikel i Svenska Dagbladet.
”Dessa mål är betydligt mer ambitiösa och omfattande än milleniemålen. De täcker mycket mer och är inte lika mätbara. Men de kan bli instrument för mobilisering”.
Första anblicken är att karln svamlar. Men så börjar jag reflektera något om vad jag stött på under det senaste året, t ex agil systemutveckling där mål inte är fastlagda från början utan utvecklas med löpande projektavstämningar under projektets gång. Det funkade faktiskt ganska bra. Det finns sannolikt en poäng att det viktigaste är att ha en process för processen och att på så sätt skapa en föränderlig roadmap. Detta är nödvändigt då omvärlden är föränderlig och komplex.
Att mäta rätt är mångfacetterat. Du kan mäta tillräckligt ofta, på rätt sätt med rätt mått men ändå misslyckas. Är inte tillräckligt många engagerande i det perfekta måttet så spelar det ingen roll. Nyckelordet är trovärdig kommunikation som berör så många som möjligt. Iså fall är Eliasson något på spåren, att SDG-målen kanske inte är exakta men de omfattar även den utvecklade världen. Engagemanget blir bredare. För hur vi än vrider och vänder på diskussionen så är det viktigt att få bekräftelse på att engagemang gör skillnad och att så många som möjligt får detta, medborgare som organisationer och politiker. Då kan vi skapa en positiv spiral.
För i den situation som vi har satt oss i så räcker inte linjär utveckling. Utvecklingsländerna måste hoppa över flera steg som de utvecklade ländernas stegvis har genomfört (med historisk klimatbelastning som följd).
Kanske kan ”engagerande mätbarhet” vara ett medel.
