Göran Wiklund
Jag ägnade ett antal timmar denna helg åt att plöja igenom Miljöforskningsberedningens rapport på 231 sidor med rubriken Miljöpolitikens spelplan. Det är 12 forskare med Anders Turesson som huvudsekreterare som författat rapporten. Allt som sägs i rapporten är samtliga överens om och de är dessutom prominenta forskare inom sins emellan olika områden, något som gör rapporten extra tung. Jag hoppas Åsa Romson också haft den som helgläsning, för här finns starkt stöd för en aktivare miljöpolitik.
Författarna tar upp mängder med aspekter, men jag har valt ut ett antal som jag kommenterar nedan.
Miljöpolitiken måste integreras mer i all samhällsutveckling och genomsyra alla samhällssektorer, något som ännu inte görs i den utsträckning som behövs. Man pekar speciellt på näring- och finanspolitiken. Man föreslår att miljö- och hållbarhetsbedömningar gör i samband med alla statliga utredningar och propositioner.
Man rekommenderar att ett miljöpolitiskt råd inrättas som ligger direkt under Statsrådsberedningen, så att det finns ett forum på högsta nivå där regeringens företrädare kan möta representanter för forskning kring miljö och klimat och även näringsliv och miljöorganisationer. Det som genomsyrar rapporten är att miljöfrågorna ska lyftas upp och ges samma dignitet som ekonomiska överväganden. I direktiv till statliga utredningar ställs vanligtvis ekonomiska krav att ligga inom anvisat budgetutrymme. På motsvarande sätt ska miljökrav beaktas.
Man diskuterar det faktum att Sverige inte kommer att klara de satta miljömålen. Man kommer fram till att det behövs ett tydligare ägarskap samt just det att miljömålen är integrerade i alla samhällssektorer. Men inte minst säger man att näringslivet bör engageras starkare och ges långsiktiga besked så att man kan investera i rätt riktning.
Rapporten innehåller också en historisk genomgång av miljöfrågans utveckling i vårt land, inom EU och globalt. Intressant att få en sådan samlad genomgång och samtidigt en påminnelse att mycket positivt har hänt. Samtidigt är man frågande inför EUs framtida roll och möjligheter, där skillnaderna ökar mellan hur olika länder ser på miljön. Det finns också en obalans inom EU och utredningen kritiserar EU för att inte haft med miljöperspektivet framför allt i jordbruks- och fiskerifrågor.
Biologisk mångfald ges stort utrymme och hur det kopplar till jordbruk och skogsbruk. Man påpekar att det aldrig kommer att räcka med att ha ett nyttoperspektiv på biologisk mångfald. Då kommer många arter att fortsätta att försvinna. Det måste kombineras med ett som man kallar etiskt perspektiv, vilket kan ses som att biologisk mångfald för med sig andra kvaliteter såsom vördnad inför naturen liksom estetiska upplevelser. Dock har förståelsen för nyttoaspekten vidgats genom att förståelsen för värdet av ekosystemtjänster ökat. Speciellt lyfter man fram att biologisk mångfald inte enbart uppnås genom att sätta av skyddade områden, naturreservat etc, utan att mångfalden bör i än högre grad integreras i produktionslandskapet, alltså jord- och skogsbruk, men också i urbana miljöer.
Författarna ägnar ett stort utrymme åt en diskussion huruvida, vilket de traditionella ekonomiska modellerna har som utgångspunkt, människan enbart drivs av egoistiska motiv, dvs vad som är bäst för en själv. Man pekar mot psykologisk och annan beteendeforskning som visar att människan också kan välja det som är bäst för en större helhet, inte bara sig själv. Men när det finns en kognitiv dissonans mellan helheten och jaget kommer individen inte alltid att vara förutsägbar. När frågan lyfts upp på ländernivå undrar författarna om det inte innebär ett moraliskt imperativ att hjälpa länder som hotas av klimatkatastrof.
Med anledning av frågan om Sverige ska gå före i klimatomställningen gör man en genomgång att ett flertal etiska teorier och även om man uttrycker sig med försiktighet i sina slutsatser är det tydligt att man kommit fram till att nästan alla filosofiska och etiska utgångspunkter talar för att Sverige ska ta täten.
I fråga om hur utsläpp ska beräknas anser man att ett konsumtionsperspektiv ska utgöra beräkningsgrund till skillnad från det produktionsperspektiv som används och som gör att utsläpp från tex produkter tillverkade utomlands inte medräknas. Konsumtionsperspektivet har ju inte varit så politiskt populärt, eftersom det innebär att Sveriges utsläpp då har ökat i stället för att minska, villket den dåvarande regeringen hävdade. Samtidigt framhåller man att utflyttning av produktion lett till betydande förbättringar i ekonomisk standard i berörda länder.
Rapporten är egentligen en gedigen lärobok i miljöfrågornas historiska utveckling och vad som är aktuellt idag. Den ger en uppdatering på alla väsentliga miljöområden. Att läsa den utifrån det perspektivet är ingen dum idé. Själv lärde jag mig massor.
