Göran Wiklund
Idag publicerar vi ett öppet brev till riksdagens talman att ompröva sitt beslut att porta Right Livelihood från riksdagens andra kammare. Sedan 30 år har det varit en tradition att en kväll i december samla årets pristagare till en prisceremoni.
Beslutet har upprört många. Ett antal tidigare pristagare uppmanar talmannen att ta tillbaka sitt beslut och pekar på hur mycket kopplingen till Sverige och Sveriges riksdag betytt för dem.
Ett antal riksdagsledamöter har reagerat och skriver att prisutdelningen är en viktig kontaktpunkt mellan Sveriges folkvalda och världens viktigaste förändringsaktörer. Man pekar också på att priset har stort goodwillvärde för Sverige
Anders Wijkman säger i en debattartikel att det skulle uppfattas som att Sverige nedprioriterar arbetet med mänskliga rättigheter, vilket kan göra att en del stater inte känner pressen på sig.
Beslutet innebär att man låter en ytterst praktisk fråga vara avgörande för ett beslut med mycket stora konsekvenser. När talmannen säger att ”riksdagen är ingen konferensanläggning för externa aktörer” jämställer han prisutdelningen med vilken organisation som helst som behöver en samlingsplats för en aktivitet. När han säger ”de vill ju liksom boka upp ett år i förväg” låter det som ett rejält svepskäl.
Skulle man nu komma fram till att prisutdelningen får fortsätta att delas ut i andra kammarens högtidliga och vördnadsbjudande inramning ger det ytterligare uppmärksamhet till priset och bekräftar att Right Livelihood Award är en viktig och nödvändig institution som försvar för mänskliga rättigheter.
