Göran Wiklund
Klimatförändringarna i Arktis är betydligt mer dramatiska och sker långt snabbare än man hittills trott. Temperaturen i dessa områden kommer att stiga med 3 till 7 grader till 2100. Konsekvensen av is- och snöavsmältningen är att havsnivån höjs med upp till 1,6 meter. Är det någon som blir förvånad?
Forskarnas rapporter blir mer och mer entydiga och samtidigt framstår en bild som är värre än många tidigare återhållsamma rapporter, som t ex menat att Grönlandsisens avsmältning nog skulle vara måttlig. Det är svårt att leva sig in i vad konsekvenserna av en sådan havsnivåhöjning blir, men bara i Bangladesh, ett av jordens fattigaste länder, kommer 16% av landytan att stå under vatten och 17 milj människor att drabbas. Vart ska dessa ta vägen? Det är dags att börja vänja oss vid uttrycket klimatflyktingar. Ordet finns redan med i Svenska Akademins ordlista.
Om det värsta hotet mot mänskligt liv på jorden vore havsnivåhöjning, kunde man med lite ansträngning ropa ”Lappri!” – med tanke på Mont Everest, Alperna, Appalacherna och övriga höjder på Jorden:-) NU är inte havsnivåhöjning det värsta hotet, det är Sibiriens våtmarker, den eviga tjälens uppluckrande. I årtusenden har denna tjäle utgjort ”locket” över ofantliga mängder metangas – som sägs vara 20 gånger farligare än koldioxid …
Hinner vi undan? Ja, vi vuxna, kanske. Men våra ”Småsvampar” då? Risken för dem är svår, och för vart år stigande, då vi I-världsmänniskor ser som insekter: Blott detaljer, inte helheten. Var och en av oss bär inlärd kunskap inom respektive profession, och som ”expert” fokuseras vår blick på den detalj vi inhämtat kunskap om!
”Var är havet, mamma”, frågade lilla fiskynglet, som simmade i djuphavet, vid sidan om sin mor. Vi frågar inte ens efter ”havet”, Helheten, vårt tänkande, vårt förnuft, var logisk tanke är fixerad vid våra respektive professioners detaljer – och vi bara ”siimmar” på mot …