Fossilindustrin (pumpa olja, bryta kol) vägrar släppa sina kortsiktiga chanser att tjäna pengar på att förstöra resten av planeten, dömda att förr eller senare gå under som verksamhet. Deras ägare har blivit några av världens rikaste, men deras etik är botten, sinnebild av råkapitalism.
Fordonsbranschen är inte fossilindustrin, men med starka intressen från fossilerna. Skulle fordonstillverkares affärsidé bara handlat om frihet och mobilitet, som man ofta trycker på i marknadsföring, hade man bytt bränsle för länge sen.
Sen kom Tesla och visade att det finns kundsegment som inte är ute efter höga motorljud, kolvar som dunkar och doften av fossil, och som dessutom har minst lika stor betalningsvilja. Så för några veckor sedan kom då nyheten, Volvo Cars slutar utveckla dieselmotorn. ”Den fossila dieseln är död” skrev Carl-Johan Lejland i DI 7 juni. Ett sådant beslut skickar darrningar genom hela fordonsbranschen. Det solida motståndet mot förändring krakelerar när någon producent tar steget över innovationens gap till andra sidan.
Men, det finns en väsentlig skillnad på privatbilar och tunga godstransporter. En snabb elektrifiering inte är lösningen på alla områden, flytande biobränslen, biogas och vätgas, har troligtvis en nisch inom tunga långväga godstransporter på väg och vatten för lång tid framöver. Poängen är att det solida motståndet mot transformation har brutits. Det handlar inte om ett unisont svar på vad som kommer istället, det handlar om ett gemensamt svar på vad man kommer slutar göra: utvecklingen av dieselmotorn är död.
Detta har stor kommunikationspotential. Länge har fordonstillverkarnas miljökommunikation fokuserat på bränsleeffektivitet. Effektivisering har flera konsekvenser: man släpper ut mindre och betalar mindre för samma körda sträcka. Men i situationer när ny teknik leder till att man spar pengar har man många gånger observerat att människor då åker mer istället, och vinsten i miljö/klimat tas ut (känd som ”Jevons paradox” eller second-order effects). Därför är effektivisering inte en ”lösning”, om än kanske en lindring, ur en klimatsynpunkt. Det är först bränslebytet, att byta bort fossila bränslen, som gör väsentlig skillnad på Sveriges utsläpp från transportsektorn.
