Månad: maj 2019

Election days are a special event in my family. Long before I was allowed to vote, I would accompany my parents to the local gym hall to watch them put down their X’s. Late afternoon and evening we would follow the news as the results trickled in. Since then some outside parameters have changed, and I vote in a different country than the rest of my family. But it just so happened that I was in Luxembourg this weekend and took part again in the family traditions. We teamed up to go voting, and my brother worked at one of the polling stations. Afterwards, we sat in the garden, eating cake and celebrating democracy. We followed the preliminary results and voter turnout numbers as they started showing up. Nobody went to bed before the results had been confirmed.

It was an important election, and Europe has had a rough time to say the least: The migration crisis, anti-EU sentiments brewing in many countries, the rise of right-wing parties, the Brexit chaos, the ever-more visible effects of climate change…how times have changed.

The EU was established by societies who feared the past. Now, we fear the future.

Europe-wide, citizens are disillusioned. It is no longer necessarily true that the next generation will be better off, and citizens feel that their needs are not prioritized. There is a mistrust towards the “elites” and the media institutions to tell the truth. And many people, young and old, feel that too little is being done about climate change. Ahead of the elections, poll after poll in all European countries showed that people are feeling insecure about what is to come. This materializes in a loss of EU-phoria and a disregard towards “Brussels”. 400 million people had the chance to make their voice heard, and I was nervous about what was to come. Yesterday’s result showed a Green and Brown wave tear across Europe, breaking the two main centrist political groups’ decade long stronghold.

The Greta-Thunberg-effect – everywhere but at home

The Green Parties saw major wins in Germany, France, the Netherlands, Ireland, Belgium, Finland, the UK, and to everyone’s surprise even Portugal. In my native Luxembourg, the party increased with 3,9% to 18,91%. In Sweden, however, they dropped from 4 seats to 2. The country of Greta Thunberg, who has managed to mobilize millions to strike, where Fridays for Future began, does not join the rest of Europe in yesterday’s Green victory.

The saying No one is a prophet in their own land unfortunately seems to ring true.  

While I am happy about the Green Wave, as well as the fact that the Brown Wave did not materialize to the extent that many polls had indicated, I am disappointed by the results in Sweden. Is it because the Swedes do not prioritize environmental issues and the climate crisis as much as they claim? The campaign posters would argue otherwise. Biking around Stockholm, you saw most parties campaigning with climate slogans, albeit promoting very different solutions to it.

Perhaps people in Sweden felt that this time, regardless of whom they voted for, it would include a plan for the planet. Green politics are certainly more mainstream in Sweden, and the Greens do not enjoy the same distinctive edge than their fellows on the continent. Compared to the last EU elections, their votes have gone down, but when compared to the national election in September ’18, their votes have almost tripled. So, a Greta-effect nonetheless.

It will be interesting to follow EU politics and how a much more fractured Parliament will fight to move things forward. I hope all new MEPs are skilled negotiators and will keep pushing for a future that prioritises the climate crisis and push for comprehensive solutions. As the latest UN IPCC report showed, we have only 12 years to limit a global catastrophe. It is time to be positive again when we think about the future. I hope, the new Parliament is up for the challenge.

Så var det juli igen och jag sitter på båten hem efter 48 timmar i Almedalen. Detta var min tredje gång i Almedalen och jag fascineras ännu en gång av den här mötesplatsen, alla åsikter och allt engagemang i olika frågor. Mitt engagemang finns i hållbarhetsfrågan och företagens roll i omställningen. För er som inte var på plats i Almedalen tänkte jag därför dela med mig av mina topp fyra mest intressanta seminariet på tema hållbarhet:

1. Spaningar från samtiden som berättar om framtiden

Seminariet ”Spaningar från samtiden som berättar om framtiden” arrangerades av Impact Innovation, Sveriges innovationssatsning för 2030-talet, som med stöd av metoden strategisk framsyn bjöd på krispiga, tänkvärda och roliga spaningar om energi, cirkulär ekonomi och digitalisering. Helt klart det bästa seminariet under mina dagar i Almedalen och en spännande metod för att våga tänka utanför det vi redan vet.

2. Den gröna omställningen – vägen mot ett lyckligare liv

”Den gröna omställningen – vägen mot ett lyckligare liv” anordnades av Nordiska Ministerrådet. Fint samtal om omställningen på individnivå och vad det innebär. Fokus på ”att bli” (t.ex. duktig på att spela gitarr) och inte ”att ha” (t.ex. ytterligare ett par skor) var budskapet. Björn Ferry deltog på länk och gav konkreta exempel på hur ett (nästan) klimatneutralt liv kan se ut och vad det innebär både för honom och familjen.

3. Kan spel rädda planeten?

Seminariet ”Kan spel rädda planeten?” arrangerades av Svenska Dataspelsbranschen för att lyfta frågor om klimat- och hållbarhet inom spelutveckling. Frågor om vilken roll spelutvecklare har i att minska sin negativa påverkan och öka sin positiva påverkan diskuterades, liksom hur intresset för hållbarhetsfrågor ser ut hos investerare. Jag berättade om klimatkalkylatorn Play, Create, Calculate som vi på U&We tagit fram i projektet Susindi. Kul att få vara med och lyfta de här frågorna i den här viktiga branschen där intresset för klimat- och hållbarhetsfrågor växer.

4. Kommer AI dra ner brallorna på näringslivets hållbarhetsarbete?

”Kommer AI dra ner brallorna på näringslivets hållbarhetsarbete?” arrangerades av PwC. Uppriktigt från näringslivet (H&M och Tele2) om att vi måste hitta en balans mellan data och action, och att vi inte får glömma bort att agera i jakten på bättre data, underlag och visualiseringar. Kort och gott, det finns inte tid att vänta på perfekta data. Vi vet vad som måste göras och vi måste agera nu (Tyvärr finns inte det här seminariet inte tillgängligt att se i efterhand).