Nu är det snart julledigt och förhoppningsvis får vi både snö och lite skidåkning under ledigheten. Jag erkänner, skidåkning och framför allt alpin sådan, är en av mina laster och det är inte alltid lätt att rättfärdiga aktiviteten om man vill försöka leva hållbart. Därför blev jag otroligt inspirerad när jag för en tid sedan läste om bergsguiden Carl Lundberg.
Han beskriver hur han såg glaciärerna bokstavligen smälta framför ögonen. Skillnaderna från år till år, månad till månad, var så markant att han bestämde sig för att ändra sitt beteende. Han startade sitt eget eko-turismföretag som erbjuder skidåkning med guide till platser dit man kan åka tåg och/eller buss.
Ofta tror vi kanske att vi för att få den bästa upplevelsen måste bege oss så långt bort som möjligt. Att avlägsna platser är mer exotiska än de som finns på närmare håll. Eller att begränsad tid gör att vi måste flyga för att ”hinna med” att slappna av.
Vill man uppleva svensk skidåkning så har vi det ganska bekvämt ändå. För att nå fin skidåkning kan man kliva på tåget klockan 16 i Malmö och vakna i Åre klockan åtta på morgonen. Sen är det bara att bege sig raka vägen ut i backen efter frukost. Lite längre tid tar det att åka till fantastiska Björkliden eller Riksgränsen, 17 timmar från Stockholm, men belöningen i form av naturupplevelsen är desto större.
Om det ändå är sydligare nejder som lockar, så är många orter i Alperna också tillgängliga med tåg. För att välja en destination med bra miljö- och klimatprestanda kan man använda sig av information från den franska hållbarhetsmärkningen Flocon Vert – Gröna Snöflingan. Flocon Vert har satt upp ett antal kriterier för hållbarhet på skidorter, och där finns tips och länkar till flera spännande platser.
För att minska klimatpåverkan från det som vi tycker är allra roligast, måste vi hjälpas åt. Vi behöver inte bara se över hur vi tar oss till och från backar och fjällområden, vi måste också fundera på hur vi konsumerar – både utrustning och mat. Vi är alla en del av problemet och vi kan alla hjälpa till att minska det. Man kan göra det bland annat genom att hänga på organisationen POW – Protect Our Winters – som är en ideell förening av skid- och brädåkare som bestämt sig för att göra vad man kan för att rädda vintern.
Avslutningsvis vill jag önska alla en vit och ljus Lucia med ett citat av bergsguiden Carl Lundberg:
” Det anmärkningsvärda är dock hur enkelt det var att växla om till mera lokala drömmar som Sarek, Hardangervidda och det där åket på baksidan av Kebnekaises nordtopp. Efter tre år med eftertanke i ruta ett så vet jag på vilket vis det är annorlunda att leva under nya och självpåtagna begränsningar. Mitt liv blev inte sämre för att jag inte greppar efter absolut allt inom räckhåll.”
Jag har försökt hålla mig ifrån domedagsprofetior huruvida skidåkningen eventuellt kommer ta slut, och fokuserar istället på vad vi kan göra för att kunna njuta av detta fantastiska sätt att vistas i naturen på ett hållbart sätt. Om du som läser ändå vill hålla dig informerad om framtidsutsikterna, så finns en artikel om klimatförändringar och skidorter här.
