Kategori: CDP

Förra veckan var jag på Miljöl och lyssnade på Kevin Andersson som är gästprofessor i klimatledarskap vid Uppsala Universitet.

Kevin har arbetat med klimatfrågan på flera olika sätt mellan politik och forskning. Ett av hans mest använda verktyg är kolbudgetar. Namnet är i viss mån missvisande, en stor del av arbetet handlar om att göra bokslut över de år som gått, för att ge underlag för andra beslutsfattare att själva göra budgetar för hur mycket kol som företag, kommuner och stater kan släppa ut framöver. Ungefär som U&We:s klimatbokslut, men för länder och hela världen.

Sedan år 2011 har en samling forskare från olika delar av världen samarbetat för att upprätta sådana bokslut (Global Carbon Project). För år 2016 var de globala utsläppen ca 36 Gt CO2.

Utsläppen av koldioxid (CO2) de senaste 25 åren. 

IPCC har visat att vi, för att med 66 % sannolik att klara oss inom 2 °C uppvärmning, har plats för 816 Gt CO2 till i atmosfären. För att ha samma sannolikhet att klara oss under 1,5 °C har vi hälften så mycket plats kvar. Med samma utsläpp som år 2016 så ger det oss 20 gånger vår nuvarande årskonsumtion att komma ner till noll utsläpp.

Kolbudgeten för 2016 och framåt

Denna budget är inget som ger oss förutsättningarna att fortsätta som vanligt i 19 år, och sedan år 20 helt plötsligt sluta använda vår bil, inte sätta oss i ett flygplan, stänga av elen och värmen, och sluta köpa saker som producerats med fossil energi. Vi måste öka takten på minskningen idag, så att den styr oss mot en successiv nedtrappning.

På Parismötet antogs målet, att vi inte ska ha mer än 2,0 grader uppvärmning i slutet av detta sekel, allra helst under 1,5 grader. Inför mötet lämnade alla länder in frivilliga åtaganden, INDC:s, på hur mycket de kunde tänka sig minska sina utsläpp. Dessa summerar till en uppvärmning på ungefär 3,5 grader. Politiken har helt enkelt satt målet, men misslyckas visa vägen för att uppnå det.

Världens utsläppsbanor baserat på ländernas frivilliga åtaganden före Parismötet

Det är där vi på U&We tror att företag har en fundamental roll att spela i klimatarbetet de kommande decennierna. Genom att majoriteten av världen utsläpp sker i företag, och beslutsleden där är kortare än i demokratiskt styrda stater, ger detta även en möjlighet att tillräckligt snabbt minska utsläppen. Men initialt är det även kostsamt att minska sina utsläpp. Företagen behöver ha ett ramverk för att bedöma vad som är lagom, vad som kan förväntas av var och en av dem. Så att kostnaden för investeringarna fördelas på ett rättvist sätt.

För en planerare eller ekonom är det kanske lättare att se den utsläppsminskning som krävs stegvis. Den kan brytas ner per år, så att mål kan sättas för kort och medellång tid, mätas och följas upp. Vad är den relativa minskning som behöver göras från år till år, antaget att man håller samma takt varje år?

En procentuell årsvis minskning från i år till 2050

Det är oftast lättare att minska utsläppen i början, eftersom engagemanget är högt och det finns en hel del lågt hängande frukter (ex. elavtal, uppvärmning, resepolicy). I slutet är det svårare (ex. uppströms emissioner från konstruktion av byggnader och maskiner) och därför är det realistiskt att spara en del av sin kolbudget till slutet. Takten för den årliga minskningen blir ungefär 10 % per år.

Det finns många avancerade sätt att räkna ut utsläppsminskningar för företag som vill sätta faktabaserade mål (ex. Sectoral Carbonization Approach mfl). En sak många av dem har gemensamt är att de bygger på IPCC:s scenarion. IPCC:s scenarion bygger i sin tur på att vi ska kunna skapa negativa emissioner kring år 2030 (en vanlig teknik för detta som ofta förknippas med idén om negativa utsläpp i sig är carbon capture and storage, CSS).

Omfattningen av negativa utsläpp som ligger bakom IPCC:s scenarion för en värld med mindre än 2 graders uppvärmning. Källa: Andersson & Peters (2016)

Scenarierna, och alla analyser som använder dem bygger alltså på att vi på drygt ett decennium ska komma på en teknik som fångar upp koldioxid, göra den till vätska och pumpar ner den i ett djupt hål i marken. Inte bara det, att vi under samma tid ska hinna bygga så många av den här maskinen, och ge den så mycket mat i form av biobränslen (som annars skulle vara exempelvis mat till människor) att den trollar bort i storleksordningen lika mycket koldioxid som vi idag släpper ut i våra värmeverk, elverk och flygmaskiner.

VEM HAR KOLLAT PÅ ARMAGEDDON EN GÅNG FÖR MYCKET?

Det är helt världsfrånvänt att låsa in sig i ett system som helt och fast bygger på denna tro, och sätta det framtida välbefinnande för alla människor på planeten på spel. Och ändå är det vad flera seriösa organisationer (t.ex. CDP) medvetet eller omedvetet föreslår.

Med hjälp av kolbudgeten vill vi istället hjälpa företag som på allvar vill ta ett klimatansvar och göra en strategisk plan för att snabbt reducera sina utsläpp i linje med vad forskningen visar, utan att förutsätta negativa emissioner.

Alla illustrationer från Global Carbon budget om inget annat anges.

Läs mer på

Global Carbon Project, http://www.globalcarbonproject.org/carbonbudget/16/publications.htm

Carbon Brief artikel om budgeten från 2016 https://www.carbonbrief.org/analysis-only-five-years-left-before-one-point-five-c-budget-is-blown

Global Carbon Project film https://www.youtube.com/watch?v=VbhlWSxcoYg

Andersson & Peters 2016 The trouble with negative emissions. Science 354 (6309), 182-183.