Cirkulär ekonomi – det som fattas
Varje år tappar vi stora mängder material ur den svenska ekonomin uppskattningsvis till ett värde av 55 miljarder kr/år*. Vad är det bakomliggande orsakerna till detta? Det finns ett antal skäl. Delvis fokuserar vi på fel saker och följden blir suboptimering vilket innebär att vi tappar stora värden på vägen.
En cirkulär livscykel består av sju deletapper. Utmaningen är att orka titta hela livscykeln för respektive produkt och grundmaterial. Ta plasten som exempel. Idag bibehålls endast 13 % av plastens värde efter en första användning (ett års användning av plast i Sverige). Vilket motsvarar 1,3 miljarder av det ursprungliga värden på 10 miljarder kronor. Detta samtidigt som Naturvårdsverket konstaterar nöjt att insamlingsmålet för plastförpackningarna överträffades, 44 procents materialåtervinning, klart över målet på 30 procent.
Någonting stämmer inte. Vi är duktiga men ändå så försvinner värdena som snö i Sahara. Vart tar resten vägen? Andra plastsorter (utöver förpackningar) sorteras inte ut utan hanteras som brännbart avfall. Delvis beroende på avsaknad av sekundärmarknader. Värdet av energiåtervinning är betydligt lägre än av värdet av återanvändningsvärdet av plasten som material. Tittar vi i andra änden av en produkts livscykel så hamnar vi i designfasen (efter resursuttaget). Här finns mycket som kan förbättras. Idag ger okunskap i designfasen att t ex fel plast används då man väljer den som inte är insamlingsbar (se Ellen Macarthurs rapport The New Plastic economy
Var står i Sverige idag? Hur långt har vi kommit var frågor som ekade i mitt huvud när jag häromdagen besökte RE-Source dagen (årlig konferens för cirkulär ekonomi). Upplägget var i workhopformat och gav därmed chansen till flertal intressanta samtal. Efter dagen gjorde jag följande noteringar:
Idag saknas ofta klimatkalkylen. Det känns som om potentialen och klimatfördelarna inte kommuniceras idag. Ett första steg att komma tillrätta med det vore att klimatberäkna det sekundära materialflöde som finns tillgängligt och att då kvantifiera klimatfördelarna med återbrukat/återvunnit material jämfört kontra att bryta ny jungfruligt material. Idag är det ren kostnadskalkylering som gäller. Att flytta överblivet material till nya användare är helt kostnadsdrivet vilket gör att affären endast kan räknas hem inom en radie av t ex 15 mils lastbilstransport. Utan klimatkalkyl så syns inte besparingen i att slippa använda jungfruligt material.
”Huvudet kanske tänker cirkulärt men fötter och handlingar är fortfarande kvar i den linjära ekonomin”
När man tänker behov av ekonomiska incitament, uppsnäppt lag och regelverk kan det ibland vara lätt att glömma den sociala påverkan som kan uppstå i materialkedjan. T ex när jungfruligt material skall brytas. I vilket land sker det? Under vilka villkor jobbar arbetarna som bryter och bearbetar. Här kan det också finnas fördelar för svenska materialflöden att kunna redovisa den sociala påverkan.
Vi vet också att det finns andra länder som har kommit betydligt längre t ex Finland och Nederländerna. I dessa länder har politiska initiativ tagits betydligt tidigare jämfört med Sverige.
I Sverige är vi duktiga på pantning och källsortering och fokuserar mycket på restavfallet som är 2,5 ton per capita/år (källa Ragn-Sells). Jämför det med det uttag av resurser som krävs för att skapa produkter vilket är 60 ton per capita/år.
Min lista – lågt hängande frukter:
- Klimatberäkna och synliggör värdena av tillvaratagna resurser som kan återanvändas som sekundära flöden
- Gör en social analys som belyser arbetsvillkor för hantering av sekundära resursflöden och brytning av sekundära material
- Kopiera goda exempel.Vi har inte råd att vänta. T ex har Finland redan kartlagt målkonflikter i olika branscher.
- Mät rätt saker: Återinsamlingen är en deletapp, därefter startar den riktiga cirkulära ekonomin. Titta på måttet för ekonomiskt värde. Mät mängd av återvunnet material i produkterna.
- Fokusera på resursuttaget inte avfallet. Utbilda produktdesigners. Skippa black friday
- Ha helhetsyn titta på en produkts hela livscykel samarbeta med partners i de delar som du själv är svag i
På lite längre sikt:
- Utveckla politiska incitament för funktionsförsäljning
- Internalisera alla miljökostnader med stöd av lag och regelverk vilket ger hävstång för vikten av klimat och social analys
Förhoppningsvis kan nytillsatta Delegationen för cirkulär ekonomi med ordförande Åsa Domeij i spetsen belysa en del av de utmaningar som vi måste adressera.
Vi kan konstatera att cirkulära affärsmodeller är ett måste för att stoppa världens befintliga resursuttag. Idag är modellen omogen men vi alla måste bidra för att minimera förlusterna men det är bråttom – snö smälter snabbt i Sahara.
Ingen hållbarhet utan mänskliga rättigheter
Vi kan inte lösa klimatkrisen utan att också respektera och främja mänskliga rättigheter och den biologiska mångfalden.
Begreppet klimaträttvisa belyser att det ofta är de som haft minst klimatpåverkan som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det gäller hela områden och länder, men också enskilda grupper inom dessa områden och länder. En annan aspekt är den kolonisering som historiskt inte bara har hotat de mänskliga rättigheterna, utan även den biologiska mångfalden som både är en källa till klimatresiliens och ofta en förutsättning för olika urfolk. Idag riskerar vi att göra om gamla misstag i jakten på hållbara lösningar.
Risker för människa och miljö går hand i hand
När samhällen fokuserar på att minska sin klimatpåverkan kan ibland skydd av mänskliga rättigheter och biologisk mångfald hamna i skymundan. Till exempel kan storskaliga projekt som dammbyggen kränka ursprungsfolks rättigheter genom att påverka deras traditionella marker och rörlighet. De kan också ha en negativ effekt på den biologiska mångfalden genom att förstöra naturliga livsmiljöer och habitat.
Två exempel vi kan ta lärdom av är de båda vatteninfrastrukturprojekten i Pakistan och Indonesien, som båda har rötter i ländernas koloniala förflutna. Under den brittiska eran byggdes en stor del av Pakistans vatteninfrastruktur om för att stödja jordbruksproduktionen för export till Storbritannien, snarare än att möta behoven hos de lokala samhällena. Som ett resultat är i dag landets vattenhanteringssystem ofta otillräckliga och ineffektiva, vilket både leder till frekventa översvämningar och vattenbrist. I augusti 2022 översvämmades en tredjedel av Pakistan under monsunsäsongen. Ett stort problem var att regnvattnet – på grund av landets dammar och vallar – inte hittade några naturliga vägar till Indusfloden och de höga vattennivåerna tvingade människor bort från sina hem och skapade en grogrund för sjukdom.
Indonesien håller just nu på att bygga sin nya huvudstad på ön Borneo. Staden har fått namnet Nusantara och ska ersätta den nuvarande huvudstaden Jakarta, som bokstavligt talat sjunker. Jakarta är beroende av att pumpa upp stora mängder grundvatten för att försörja sina invånare med rent vatten. Detta är ett arv från det nederländska koloniala styret då man byggde kanaler för att minska översvämning men också segregera invånarna. Kanalerna blev igensatta med sediment från det oregelbundna vattenflödet och det stillastående vattnet spred sjukdomar. Européerna i landet löste det genom att flytta längre söderut och börja pumpa upp grundvatten till sig själva. Den här infrastrukturen lever kvar och idag menar flera forskare att en fjärdedel av staden kommer stå under vatten år 2050.
Därför är naturen expert på klimatanpassning
För att arbeta utifrån klimaträttvisa behöver vi minska utsläppen och anpassa oss till klimatförändringar på ett sätt som också tar hänsyn till sociala och ekonomiska ojämlikheter. Det handlar även om att ansvariga aktörer – inklusive stater och företag – ska hållas ansvariga för sina handlingar och bidra till att finansiera lösningar som gynnar de mest utsatta grupperna i samhället.
Så, hur gör vi för att ta tillvara så många viktiga aspekter som möjligt i omställningen till en hållbar utveckling? Jo, vi tittar på naturen. Naturen är expert på att hantera och anpassa sig till klimatförändringar. Genom miljarder år av evolution har naturen utvecklat olika mekanismer för att hantera klimatförändringar, som förändringar i temperatur, nederbörd och luftföroreningar. Naturen tar dessutom ingen hänsyn till sådant som vem i ett samhälle som har högst socioekonomiskt kapital, vilket kan vara uppfriskande.
Naturbaserade lösningar en nyckel till en hållbar och rättvis värld
Biomimikry och naturbaserade lösningar är två sätt att använda naturen som inspirationskälla. Biomimikry handlar om att studera och härma naturens egna lösningar för att designa nya produkter, system och teknologier. Till exempel kan man minska energiförbrukningen och behovet av klimatkontrollsystem i byggnader genom att använda sig av liknande principer som termiter använder. De bygger nämligen bon som håller en konstant temperatur.
Naturbaserade lösningar använder naturliga ekosystemtjänster för att hantera hot som klimatförändringar och vattenbrist, vilket ofta är kostnadseffektivt och kan gynna både människor och miljö. Till exempel kan skydd och restaurering av våtmarker ge flera fördelar, som filtrering av föroreningar från vatten, minskad risk för översvämningar och habitat för vilda djur, men även genom att utgöra viktiga ekosystem för människor som är beroende av naturen för sin försörjning och överlevnad. Naturbaserade lösningar kan också stärka mänskliga rättigheter genom samarbete mellan lokalsamhällen och myndigheter, vilket kan öka människors inflytande och delaktighet i beslutsprocesser och främja rättvisa och jämlikhet.
Hållbarhet och mänskliga rättigheter är djupt sammanflätade; strävan efter hållbarhet kräver erkännande och skydd av mänskliga rättigheter, medan skyddet av mänskliga rättigheter är avgörande för att uppnå hållbarhet. Genom att integrera naturbaserade lösningar i hållbara utvecklingsstrategier, respektera och lära oss av hållbara levnadssätt och fördela ansvaret där det hör hemma kan vi skapa en mer resilient, rättvis och hållbar framtid.
Recent Comments