Allt för ofta känns många forskningsstudier en smula oöversiktliga och utmaningen kan vara att göra dem begripliga för var och en av oss i en vardagssituation. Desto roligare att läsa den pinfärska rapport som Leeds University gjort. Ett arbete som kombinerar *Doughnut-ekonomin och de *planetära gränserna som dessutom inger hopp.
Sambandet av att kunna visa uppnådda sociala välfärdsmål och vad de kostar i utnyttjande av planetens resurser har tidigare inte gjorts. Nu kommer det en intressant rapport då de sociala målen i doughnut-modellen kvantifieras mot de, planetära gränserna
Rapporten kommer från Leeds University och heter “A good life for all within planetary boundaries” Daniel W. O’Neill et al 2018) som publiceras i Nature Sustainability och finns även på en fascinerande interaktiv webbplats. Där kan man se vad vart och ett av de 151 länderna står och kan till och med jämföra dem mot varandra i förhållandet mellan livskvalitet och miljöpåverkan i detalj (se exempel Sverige vs Vietnam nedan).
Det visar sig att inget land med en befolkning över en miljon ger sina medborgare ett bra liv utan att gå över flera miljögränser. Undantaget är Vietnam som visar att det finns en möjlig väg med en relativt god social standard och att landet dessutom håller sig inom alla de planetära gränserna utom en.
”Dvs att genom att leva ”det goda livet” där vi inser att vi blir tillräckligt nöjda och lyckliga vid ett ”normaluttag” av planetens resurser. Enkelt i teorin men lika svårt som att inte ta för mycket av ett dignande efterrättsbord”
Förutom att det finn enstaka länder som ger positiva signaler så kan man tycka att det ser ganska mörkt ut. Att det ändå finns hopp kan vi konstatera då de basala sociala funktionerna (att undvika svält, tillgång till elektricitet, tillräcklig inkomst, sanitet) som vid första påseende är har de starkaste kopplingarna till resursslöseri så skriver artikelförfattarna att det är fullt möjligt att nå dessa mål då de har ett betydligt mindre uttag av planetens resurser än tidigare befarat. Socialt entreprenörskap är också ett format som ger hopp dvs att goda affärer kombineras med social hållbarhet. Det finns även andra källor t ex nobelpristagaren Angus Deaton som visar att vi inte blir mer socialt lyckligare för att vi överkonsumerar. Det blir vi bara till en viss årlig inkomstnivå ($ 75 000) enligt Deaton. Dvs att genom att leva ”det goda livet” där vi inser att vi blir tillräckligt nöjda och lyckliga vid ett ”normaluttag” av planetens resurser. Enkelt i teorin men lika svårt som att inte ta för mycket av ett dignande efterrättsbord.
Helt tydligt är att vi behöver bättre och mer mångfasetterade mått. BNP mått är som ofta i debatten har framförts allt för enkelspårigt. Att enbart se till tillväxtbaserade målsättningar ger en alldeles för smal målsättning och kanske är det också i hög grad kontraproduktivt när det gäller att spara på jordens resurser för att inte överträda de planetära gränserna. Kanske är det dags att vi får in doughnut economics i den svenska budgetprocessen för stat som för näringsliv. För det är ju när vi mäter och sätter upp mål vi vet att vi går framåt.
Bild visar nulägen för de länder som är med i studien. Tyvärr är det tydligt att de länder som har nått de sociala målen också har överskridet de planetära gränserna. Sverige finns långt upp till höger
Mer läsning: Is the donut economy just a pie in the skye?
*Källhänsvisningar: Doughnut Economics där människans handlingsutrymme vilar på tolv sociala fundament vilka måste uppfyllas för att hennes basbehov ska tillgodoses (fastställda av Raworth, Oxfam) samt ovanifrån begränsas av de nio biofysiska planetära gränserna vilka ej får överstigas (framtagna av Rockström, Stockholm Resilience Center)(Raworth, K et al.)(Rockström et al. 2009).
