U&We har varit aktiva på Almedalen sedan 2010, de senaste två åren med ett helt digitalt format. Årets seminarium hade titeln ”Behöver vissa företag öka sin klimatpåverkan för att vi ska nå Parisavtalet?”.
Bakgrund
Utgångspunkten var ett par interna diskussionsträffar då vi diskuterat hur våra kunder ska kunna minska sina utsläpp ytterligare. Många av våra kunder är föregångarna, vilket innebär att de har mycket bra koll på utsläppen i hela värdekedjan, och redan implementerat åtgärder för att minska påverkan där det är mest väsentligt, samt plockat ”de lågt hängande frukterna”, åtgärder som har snabb effekt, även om de inte är inom de mest väsentliga områdena (detta arbetssätt kallar vi Kamelanalys).
Vi valde att lyfta GodEl som exempel: de mäter årligen klimatpåverkan inom hela sin värdekedja, arbetar aktivt med åtgärder för att minska klimatpåverkan både inom den egna verksamheten och i samarbete med sina kunder, och klimatkompenserar för återstående klimatpåverkan. 99 % av GodEls totala klimatpåverkan kommer från produktion och överföring av el, som är 100 % förnybar och certifierad med Naturskyddsföreningens märkning Bra Miljöval. Utöver det skänker GodEl hela överskottet till välgörenhet och stöttar starts-ups med potential till att minska klimatpåverkan inom sina respektive branscher.
Men GodEl har svårt att minska sin klimatpåverkan per kWh, vattenkraft genererar avgångar av koldioxid från organiskt material som bryts ner i dammarna ovanför kraftverken, vindkraftverk byggs på fundament av betong armerat med stål, för att smälta kisel till solpaneler går det åt mycket energi som i stor grad kommer från kolkraftverk eftersom de görs i Kina. GodEl kan leda utvecklingen inom sin bransch, men kan inte placera sig utanför samhället som fortfarande är dopat av fossila bränslen. De, precis som många andra, är beroende av en komplex värdekedja där alla måste flytta fram positionerna.
Vi på U&We tror att näringslivet har en viktig roll i samhällsutvecklingen, folkvalda behöver fatta beslut om ramarna, sedan kan företag bidra med en enorm innovationskraft inom de ramarna. En förutsättning är att företag som är framgångsrika på hållbarhet, som utvecklar produkter och tjänster med betydligt lägre fotavtryck än sina konkurrenter, har möjlighet att använda miljöargument i sin marknadsföring. Först då kan deras hållbarhetsarbete bli lönsamt, och de kan konkurrera ut mindre hållbara alternativ. Konsekvensen kan bli att samhällets utsläpp minskar, förutsatt att inte själva marknaden växer snabbare än företaget med lägre relativa utsläpp, men att företagets absoluta utsläpp ökar.
Vi ville diskutera denna dynamik utifrån några olika personers perspektiv och bjöd därför in Ola Hansén från WWF, Emmy Tollin från GodEl, Yrsa Lindborg från Futerra och Greenwashing i Sverige samt Mattias Gustavsson från IVL för ett panelsamtal den 6 juli kl 10 på Zoom.
Panelsamtalet
Panellisterna var överens om att politiken måste sätta ramarna för att pressa företagen framåt. Det diskuterades huruvida vissa branscher borde få en mindre koldioxidbudget än andra, där t.ex. mode pekades ut som en bransch där hela sektorn måste minska sitt fotavtryck snabbare än andra.
Ola lyfte att även lägsta-nivån måste höjas parallellt med att vissa företag går före. Marknadstryck kan bidra med innovationer, men politiken måste höja lägsta-nivån, t.ex. genom EU ETS. ”Vi är bra på att lyfta goda exempel, men dåliga på att lyfta dåliga exempel”, sa Mattias från IVL. Yrsa försöker genom Greenwashing i Sverige lyfta exempel på företag som pratar mer än de gör.
WWF berättade om en rapport som man släppte i vintras Credibility and Climate Action: A Corporate Blueprint. Utkomsten är att man ska mäta (hela värdekedjan), minska i linje med Parisavtalet (4,2 % – 6 % per år), och bidra till innovationer, kolsänkor och andras minskning med motsvarande mycket som kostnaden av den koldioxid man fortfarande släpper ut. Detta är såklart frivilligt (än), men något som ansvarsfulla företag förväntas göra, och något som liknar modellen som U&We använder med Mäta – Minska – Binda. Även Mattias från IVL var inne på detta spår och ifrågasatte vad som är det nya normala, eftersom alla (företag och länder) i genomsnitt behöver minska utsläppen i linje med Parisavtalet är det det nya normala, det är först när man överträffar den minskningstakten som man har ”skrytutrymme”. Tankvärt, tycker jag.
Vi vill tacka alla som var med och planerade och genomförde detta seminarium, och hoppas att det blir ett spännande samtal även nästa år på Almedalen, oavsett i vilken form.
Du kan även hitta mer information från seminariet på vår Twitter och på Almedalsprogrammet sida.
