Fear of not flying

Frågan om flygbantning rullar vidare i alla media. Både kända personer såsom Björn Ferry, Heidi Andersson och Malena Ernman och okända meddelar att de slutar flyga helt och hållet. Frågan om att flyga eller inte flyga ger nu allt fler dåligt samvete och flygångest.

Ett argument för att inte begränsa flygandet är att det ger tillfälle till kulturutbyte, träffa människor i andra länder och se orörd natur. Det blir dock lite ihåligt när denna aspekt ställs mot att redan en långresa ger lika mycket utsläpp, som den utsläppsbudget varje människa på jorden har. Dvs mindre än 1-3 ton utsläpp person, lite beroende på hur man räknar. Dessutom är detta utbyte något rika länder kan hänge sig åt. Inte fattiga. Rättvisa?

Ett annat argument är att företag behöver resa i en marknadsglobaliserad värld för att träffa kunder. Mycket har hänt inom detta område, inte minst med stramare resepolicys och utvecklad videoteknik, som gör att man stannar hemma. För många är inte minst det sistnämnda en fördel: Att ligga på hotell och komma hem sent till familjen är i det långa loppet inte någon bonus på jobbet. Men totalt ökar flygresorna snabbt i hela västvärlden. I Sverige har flygresorna dubblerats på 25 år.

Men varför har flyget sådan attraktivitet? En faktor är att det saknar konkurrens. Att åka tåg tar mångdubbelt längre tid och är dessutom dyrare. Ingen bra kombi. Dessutom subventioneras flyget. Flygbiljetter har aldrig varit billigare än nu. Det självklara i att beskatta flyget på samma sätt som andra trafikslag är ingen politisk självklarhet. Det måttliga förslag regering lägger kommer inte att få stöd i riksdagen, bla därför att det tidigare bl.a centerpartiet motsätter sig förslaget. Trots att halva befolkningen tycker det är en bra idé. Så politiker pratar om klimatet men när det kommer till handling är det inte så enkelt. Höghastighetståg skulle ta bort en hel del inhemsk flygtrafik. Men det blir för dyrt anses det. Men att bygga ut Arlanda flygplats, som Swedavia vill, verkar inte stöta på något motstånd ej heller att regeringen satsar en kvarts miljard på att bygga en internationell flygplats i Sälen. Så här långt ser man inga tecken på utsläppsminskning, även om spridd flygbantning hjälper till.

Hur är det då med teknikutvecklingen inom flyget, är det något att hoppas på? Motorer och design har gjort att utsläpp per passagerarkilometer gått ned med ca 15%. Inte mycket att skyta med. Jämför med utvecklingen inom bilmotorer där bränsleförbrukningen halverats på 10 år. Per Grankvist skriver en mycket informativ blogg om detta och mycket annat.

Många ställer sitt hopp till förnybara flygbränslen vilket kräver politiska beslut och en fördelning av tillgängliga råvaruresurser. En möjlighet dock. MEN det många inte vet är att klimatpåverkan från höghöjdsflygning är minst lika stor som utsläppet från bränslet och kommer att bestå även med förnybart bränsle. Så det blir exakt en halvmesyr.

Klimatkompensation då? Ja, det är ju näst bäst efter att inte flyga. Då gör man något snarare än inget. Dock inser vi som jobbar med kompensation att kostnaden inte driver på reduceringsåtgärder som annars är fallet, t ex att företag väljer miljöbilar eller investerar i klimatsmarta byggnader. Problemet med flyget är att företagen, efter att man skapat interna restriktioner för att flyga, inte kan göra annat än att vänta in teknik- och bränsleutveckling, om man ska fortsätta med samma affärsmodeller. Att kompensera för resorna ger då i alla fall positiva sidoeffekter i kompensationsprojekten. Men vi inser dock att kompensation också kan användas för att reducera sin fear of not flying… Freda sinnet.

Flyget är en marknadsmässig imperfektion, hålls under armarna och bär inte sina verkliga kostnader. Kommande generationer står för notan. Externaliseringen i form utsläppen av växthusgaser måste betala sina kostnander genom skatt och annat. Ett icke-subventionerat flyg skulle då innebära att affärsmodeller kanske måste ses över  och för privatpersoner att priserna på upplevelseresor hamnar på nya nivåer. Inför suget att flyga för att få nya kulturintryck eller få bada i laguner måste vi träna på att ta konsekvensen av det obehagliga ordet AVSTÅ. Men NatGeo’s Attenborough-program på TV är en hjälp att uthärda. Eller: Är det där suget uppstår?

Kan det hjälpa att på djupet inse att det jag släpper ut gör att någon annan inklusive ofödda inte kan få släppa ut de tonnen? Eftersom vi har en begränsad utsläppsbudget att röra oss med. Jag jobbar med den insikten…