För några veckor sedan var jag på KSLA när IVA:s rapport ”Så klarar det svenska jordbruket klimatmålen” släpptes. KSLA hade bjudit in politiker från samtliga partier för att diskutera resultatet av analysen och förslagen på åtgärder. Rapporten och slutsatserna har fastnat i mina tankar, eftersom jag faktiskt tycker att arbetet bakom brister ordentligt. Så här kommer min tankar:
Wikström m.fl. har i rapporten analyserat klimatpåverkan från Svenskt jordbruk och ger förslag på åtgärder för att nå klimatmålen. I princip går deras rekommendationer ut på att ökad produktion av biomassa är den strategi som jordbruket ska ha för att bidra till Sveriges klimatmål. Analysen av klimatpåverkan var avgränsad till bara Sveriges territoriella utsläpp, alltså hade alla utsläpp som sker utanför Sveriges gränser exkluderats.
Varje produktionssystem är i någon mån unikt, så även inom jord- och skogsbruk. En vanligt använd metod för att jämföra miljöpåverkan från olika produktionssystem är livscykelanalys för att få jämförbara underlag. Genom att man kartlägger alla processer i de produktionssystem man studerar kan man få jämförbara underlag. Ska man t.ex. jämföra mjölk och havredryck så behöver man ta reda på vad korna har ätit, hur mycket gödsel som använts för att odla havren, hur den gödseln producerats och så vidare.
Ingen skulle idag göra en studie som bara analyserar två olika produktionssystem utifrån utsläppen som sker i ett visst land. Eller så trodde jag i varje fall. Men det är precis det Wikström m.fl. har gjort. De jämför produktionssystemens utsläpp av växthusgaser inom Sverige och kommer fram till att produktionssystemen med högst avkastning är bäst för klimatet. Det klart att ett högavkastande system får bättre värden om man exkluderar tillverkning av insatsmedel!
Det man försöker uppnå på global nivå efter Parisavtalet är ju att få ner de globala utsläppen för att undvika en gemensam tragedi. Då hjälper det inte att vi har låga utsläpp i Sverige som bygger på höga utsläpp för insatsämnen i andra länder. Det bryter mot en av de grundläggande idéerna bakom Generationsmålet; att vi inte ska exportera miljöproblem utomlands eller till kommande generationer, som Stefan Nyström inleder rapportsläppet med att referera till. Men det är ju precis det som en sådan ansats som här har använts riskerar att leda till. Jag blir mycket oroad över att riksdagspolitiker uppmuntras omsätta resultaten av denna rapport i handling, utan att tillräcklig uppmärksamhet ägnas åt de brister och begränsningar som den är befattat med.
Hur mycket mineralgödsel, bekämpningsmedel, importerade fodergrödor och andra insatsmedel som är optimalt ur ett klimatperspektiv vore mycket intressant och viktigt att få reda på för att göra vägval inom det svenska jordbruket (något vi på U&We är intresserade av som rådgivare till olika aktörer inom svensk jordbruksproduktion, förädling och handel). Men utan att inkludera insatsämnen i analysen så kan man inte dra några slutsatser om vilket system som skulle vara bättre eller sämre ut klimatsynpunkt. Frågan står fortfarande obesvarad: Hur kan det svenska jordbruket bidra till att uppnå de svenska klimatmålen?
