Gästbloggare
Inom näringslivet runt om i hela världen finns idag en medvetenhet om klimatförändringen och ambitiösa planer tar form för att minska klimatfotavtrycket. Dels därför att det är en akut nödvändighet och dels därför att det är affärsmässigt logiskt.
Tidningen the Guardian kallade det nyligen avhållna klimatmötet i Glasgow det viktigaste mötet i mänsklighetens historia. Även om stora framsteg gjordes var ändå slutresultatet ett frågetecken. Kommer vi att hinna begränsa den globala temperaturhöjningen till 1,5°? Vi har redan förbrukat en stor del av den kvarvarande koldioxidbudgeten. Kurvorna pekar ännu inte åt rätt håll. Kol, olja och gas strömmar fortfarande upp ur jordens inre och eldas upp. Och vår miljöminister tror att Sverige kommer att ha svårt att klara våra klimatmål. Kanske insiktsfullt?
En temperaturhöjning av 1,5° eller mer får stora konsekvenser. Redan nu ser vi mer extremväder i form av bränder, översvämningar, stormar, skyfall och torka som skapar förödelse. Och det blir värre innan det eventuellt blir bättre. Är det inte därför dags att fråga sig vad det här betyder för vårt företag?
Även ambitiösa planer och mål för att minska utsläppen av växthusgaser kommer inte att räcka till för att eliminera de risker som klimatförändringarna medför för företag, eftersom klimatförändringarna inte ligger inom varje företags handlingsutrymme. Därför krävs också att en anpassning (adaptation på engelska) av verksamheten görs. Företagen behöver driva på och minska fossilberoendet ton för ton men samtidigt anpassa sin verksamhet. Observera samtidigt.
Anpassning innebär att man accepterar att vi befinner oss i en pågående förändring av klimatet som med stor sannolikhet kommer att bli värre och få alltmer vittgående konsekvenser. Och att vi börjar fråga oss vilka risker vår verksamhet löper och vad vi kan göra åt dem. Alltså riskhantering.
Ännu har inte så många företag börjat göra detta till en strategisk fråga. Kanske för att man när en förhoppning om att den globala uppvärmningen ska hävas, eller också har man fullt sjå med att minska fossilberoendet. Eller för att det är så obehagligt och olycksbådande. Men det är hög tid att öppna ögonen för vad som kan hända.
Finns vår egen produktion eller våra underleverantörers produktion där klimatpåverkan blir stor? Kommer arbetarna att kunna ta sig till jobbet när vägarna svämmas över eller det är extremkyla? Kommer logistiken att fungera när lastbilar inte kan tanka därför att områden ligger under vatten eller härjats av orkaner? När infrastruktur slås ut? Är vi beroende av ett fåtal leverantörer? Har vi tagit höjd genom att bygga upp lager? Har vi råvaror som påverkas av klimatförändringen. Är vi beroende av biologiska system, såsom vatten, skog och jord?
Inte heller investerare har börjat beakta denna aspekt vid placeringar. Men vill man investera i hållbara företag är förmågan till anpassning en viktig faktor. Definitionen av hålllbarhet bör alltså utvidgas.
Höjd global temperatur kommer att ge upphov till svält där jordbruket inte kan bedrivas, stora områden kan bli ödelagda eller obeboeliga. Människor kommer att behöva fly till säkrare trakter. Stora hjälpinsatser kommer att erfordras. Det kommer att finnas politiska risker i form av att länder avskärmar sig för att ta tillvara sina nationella intressen. Kan det betyda att vi stängs ute från marknader?
Måste vi inte börja fundera över hur vi kan säkra långsiktig tillgång på elenergi innan alla andra företag börjar göra det? Och vad gör vi om det blir långa avbrott i eldistributionen någonstans i värdekedjan? Eller när elkonsumtionen skjuter i höjden, eftersom så många behöver kyla i bostäder och på arbetsplatser?
Och för att fortsätta: Har våra produkter sådana egenskaper som gör dem attraktiva eller behövs de ens den dag kundernas fokus är på att överleva? Har vi gjort oss någon föreställning om hur de globala finansiella systemen kommer att påverkas när temperaturen stiger? Kommer det att finnas investeringsvilja? Eller riktas investeringsmedlen åt att bygga upp det som raserats.
Ett fundament som företagande bygger på är kontinuerlig tillväxt. För många företag kommer lönsamheten ur att man växer. Ett obehagligt scenario är att vi kanske måste acceptera att vår verksamhet stagnerar eller kanske krymper.
Ingen strategi för allt detta? Då är det dags att tänka till. Vi menar att företag måste börja titta på konsekvenserna av ett antal worst case scenarios.
När coronapandemin slog till såg vi hur oförberedda de flesta länder var. När klimatkriserna slår till är det i grunden samma situation. Företag behöver ha planer och strategier för att hantera både tillfälliga störningar och permanenta avbrott. Det som behövs är en plan för klimatresiliens. Resiliens är förmågan hos ett system (i det här fallet hela det system som ett företag utgör) att anpassa sig, stå emot förändringar och kunna fortsätta att verka, att kunna vända chocker och kriser till möjligheter. Det är att ha ett svar på kaos och disruptiva skeenden.
Det gäller alltså att iscensätta två separata planeringar; en där vi minskar våra klimatfotavtryck och en som bygger på att vårt företag kommer att drabbas och att vi använder vår kreativitet för att minska de negativa följderna.
Bäst vore naturligtvis att världen lyckas styra om, så att vi klarar 1,5°- målet. Men om det inte sker ska vi inte stå handfallna!
