Gästbloggare
Det talas mycket om affärsdriven hållbarhetsutveckling. Med det menas att hållbarhet ska integreras, inte ska vara något vid sidan om företagens affärsverksamhet utan bli en del av densamma. Det är lovvärt, eftersom risken annars är att hållbarhet drivs utan ett större sammanhang och framför allt inte kopplar till affärsstrategi och lönsamhet.
Vi på U&We tycker dock inte det här räcker. Med tanke på de akuta kriser vi befinner oss i när det gäller det återstående globala utrymmet för koldioxidutsläpp, den biologiska mångfaldens dramatiska utarmning, den storskaliga kemikaliespridningen och plasten i haven, i moderkakor och våra lungor.
Vi vill utmana näringslivet och introducerar ett nytt tänkesätt: Hållbarhetsdriven affärsutveckling. Det innebär att affärerna ska drivas av hållbarhet. Affärsdriven hållbarhetsutveckling eller hållbarhetdriven affärsutveckling. Kan tyckas vara en lek med ord, men smaka på det. Det är det verkligen inte. Hållbarheten är överordnad, ska vara centrum, vara kompassen och affärsverksamheten styras av den kompassen.
Om hållbarheten ska drivas av affärerna, finns ett inslag av ’business as usual’. Affärsverksamheten är vad den är men behöver snyggas till. Det finns naturligtvis mycket att göra med den strategin. Men vi menar att sådana åtgärder inte kommer att räcka, om vi ska minska trycket på planeten och inte överskrida de planetära gränserna utan vara planetnyttiga. När då i stället hållbarhet sätts i främsta rummet måste även affärsverksamheten kunna bli föremål för omprövning och transformation.
Idag startas många företag med hållbarhet som styrande princip. Då behövs ingen omprövning. Däremot ställs etablerade företag inför betydande problem, eftersom hållbarhet successivt lagts till över tiden medan kärnverksamheten består.
För att ställa om befintliga företag krävs att styrelse och ledning, det vill säga den nivå där affärsinriktning beslutas, är involverade. Detta kan vara ett hinder. Det har nämligen visat sig att många professionella styrelsemedlemmar inte förstår hållbarhetsfrågor tillräckligt. Susanne Sandler, nyligen avgående vd för Styrelseakademien, säger i en intervju i Aktuell Hållbarhet att för tio års sedan tyckte inte styrelseproffs att hållbarhet var en styrelsefråga. Idag säger man visserligen att det är en självklarhet, men hon kallar det en läpparnas bekännelse. Vanligt är styrelser agerar som om hållbarhet är något som organisationen sköter och rapporter om till styrelsen. Man saknar helt enkelt kunskap trots att det rör sig om affärskritiska frågor. Vidare konstaterar Susanne Sandler att valberedningar inte heller har kunskap om vad för kompetens som bör efterfrågas. Hon menar att hållbarhet är ett ”nytt ” område som styrelsen måste ha kompetens för.
Och vi lägger till att om man inte förstår hållbarhet förstår man inte heller hur central den frågan är när det gäller affärsmöjligheter respektive affärsrisker. Alltså en blind fläck.
Med den här bilden av svenska styrelser inser man att hållbarhet är underordnad de nuvarande affärerna. Det blir ett paradigmskifte att ställa om till att hållbarhet är den faktor som driver affärerna.
En del bolag kan man säga haft tur på så vis att verksamheten råkat medverka till ökad hållbarhet i samhället. Det gäller många teknikinriktade bolag som visat sig ha lösningar som bidrar till hållbarhet genom att exempelvis minska CO2-utsläpp. Andra bolag visar sig ligga fel, eftersom verksamheten visar sig negativ ur hållbarhetsperspektivet. Där har vi exempelvis alla bolag som ägnar sig åt fossilutvinning eller utarmar biologisk mångfald.
I det senare fallen kommer naturligtvis en omställning att kosta på. Att byta affärsinriktning samtidigt som man vrider sig ur den nuvarande. De försök man ser från oljebolagen är mest PR-åtgärder och berör endast små delar av bolagens omsättning.
Det är intressant att studera bolag som bedrivit sin verksamhet under lång tid, hundratals år. Det som varit kännetecknade för dem är att de bytt affärsinriktning ett antal gånger beroende på ändrade förutsättningar, samhällsutveckling, teknisk utveckling, ändrad efterfrågan med mera. Det finns en faktor som varit genomgående för dessa företag och det är en kultur av att kunna hantera förändringar. Deras affärsidé kan ses som att den är förändring, inte textilier, matproduktion eller byggnation.
En kultur som innebär att kunna svara an när det är dags är det hög tid att anamma. Och nu är det hög tid. Då går det inte för sig att ledning och styrelse är bromsklossar. För det handlar om att det företag man ansvarar för ska vara relevant i framtiden.
