…vilar i det politiska ledarskapets beslut och policies. Det säger Fatih Birol, IEA:s Executive Director i samband med organisationens nya rapport World Energy Outlook 2018. Detta eftersom bedömningen är att 70% av globala energiinvesteringar kommer vara politiskt drivna.
Laura Cozzi, IEA:s Head of Energy Demand Outlook Division/World Energy Outlook, presenterade idag rapporten i KTH:s reaktorhall i Stockholm. En passande lokal, med tanke på temat.
Det är inte något muntert och teknikoptimistiskt budskap. Det bekräftar känslan efter IPCC:s rapport tidigare i höstas, och ger ytterligare kött på benen kring orsaker och scenarier.
Rapporten ger två typer av scenarier:
1) New Policies Scenario som pekar på vart energiefterfrågan och fördelningen på olika energikällor är på väg, givet de politiska beslut och utvecklingstrender vi känner till idag, inklusive nationella åtaganden under Parisavtalet och nya beslut därefter.
2) Sustainable development scenarios som visar på nödvändiga utvecklingslinjer för att klara 1,5 respektive 2-gradersmålen och varianter däremellan.
Det Laura Cozzi lyfter fram i sin presentation är bland annat att hela utrymmet i det Sustainable Development Scenario fram till 2040 som kan hålla oss under 1,7 graders uppvärmning, är intecknat av de energianläggningar, fabriker och byggnader som redan existerar eller är under konstruktion. Nu. Och New Policies Scenariot leder oss till utsläpp av koldioxid 2040 som grovt räknat är dubbelt så stora som 1,7-gradersscenriet tillåter.
Världens energirelaterade koldioxidutsläpp minskar inte. De ökar. Ökad elektrifiering leder till en kulmen i oljeefterfrågan och undviker två miljoner prematura dödsfall relaterade till luftföroreningar, men det leder inte nödvändigtvis till några större reduktioner i utsläppen av koldioxid.
Vidare pekar Laura Cozzi på att ökande andelar för flera olika förnybara energikällor ökar behovet av flexibilitet vilket i sin tur ställer krav på investeringar i kraftanläggningar, nät och energilagring – om vi ska hålla lamporna lysande hela tiden.
På IEA:s hemsida finns massor av information att ta del av för den som vill fördjupa sig i ämnet. Jag lämnar er med med Laura Cozzis fem slutsatser nedan, och en undran över hur vi som nation och globalt samfund kommer kunna svara upp mot de tydliga klimatbudskap som 2018 gett oss. Jag vet inte själv vad jag tror, jag får återkomma om det.
- Sambandet mellan energi och geopolitik förstärks och blir mer komplext, vilket är en betydande faktor i framtidsutsikterna för energisäkerheten.
- En mismatch mellen en stabil oljeefterfrågan på kort sikt och en brist på nya oljeprojekt riskerar att kraftigt åtstrama oljemarknaderna efter 2020.
- Den kraftiga tillväxten i elekricitet ger enorma möjligheter, men marknaden behöver leverera både el och flexibilitet för att hålla lamporna lysande
- Det finns ingen enkel lösning för att bryta utsläppskurvan: förnybart, effektivitet och en mängd innovativa tekniker, inklusive lagring, CCUS (Carbon capture, Utilization and Storage) och vätgas behövs alla.
- Vägen framåt för energi står öppen: världens regeringar kommer att avgöra vilket vårt energiöde är.
