Gästbloggare
Så är hösten här – nästan. I varje fall i delar av landet. Den är senare än den brukar vara, sommaren har varit både lång och ovanligt het. Klimatfrågan och även övriga hållbarhetsfrågor har varit lite mer i fokus, åtminstone under en tid, både i media och i folkmun. Sen blev det back-to-basic igen, med kvartalsrapporter, börsresultat, vd-byten och annat viktigt. Klimatfrågan halkar ner, ligger och skvalpar bland sådant som är viktigt att hantera – inom ramen för vad ekonomin mäktar med. Typ.
Jag längtar efter den dagen då det på riktigt blir tvärtom. Jag hoppas att jag får uppleva den – när det är miljön som sätter ramarna och allt annat får maka ihop sig därinnanför.
Så med det i tanken har jag funderat lite på vad jag skulle önska mig att företag ska göra nu framöver, och hur hållbarhetsredovisningarna skulle kunna vara en del av det.
Så här kommer den, min önskelista för årets hållbarhetsredovisningar:
Nummer ett. Jag skulle vilja att hållbarhetsredovisningarna fick vara det de är ämnade att vara – ett sätt för medborgare och beslutsfattare att få insyn i hur företagen arbetar med hållbarhetsfrågorna på riktigt. När jag väljer el-leverantör, handlar mat eller väljer bank så vill jag veta på riktigt hur det företaget påverkar miljö och sociala system. Jag vill veta att om ett företag säger att de är klimatneutrala så är de det – hela vägen, inte bara inom de egna kontorsväggarna. Jag vill veta att om ett företag skriver att de har system för att kontrollera sina leverantörer så stämmer det, inte att det bara gäller första ledet och att det enbart är självdeklaration, och att det bara gäller huvudleverantörerna. Och om de inte har några kvinnor i ledningsgruppen ska det skrivas ut. På det sättet kan vi medborgare göra aktiva val och vara en del av att driva hållbarhetsarbetet framåt.
Nummer två. Jag skulle vilja att hållbarhetsredovisningen inte ses som en del av marknadsföring, inte som ett sätt att sälja mer. Att det är en del av det ansvar som man som företag har gentemot planeten och alla dess innevånare. Läsarvänligt och snyggt, för all del, men aldrig för att ge en lite bättre bild än vad som egentligen är sant.
Nummer tre. Jag skulle vilja att hållbarhetsredovisningarna utgår ännu tydligare från faktiska risker och väsentligheter, och att de allra värsta riskerna lyfts fram och beskrivs. Att fler utgår från riktlinjerna för att redovisa enligt FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter. Alltså, berätta mer om det allra värsta, var det kan finnas tvångsarbete, skogsskövling eller olika föroreningar, och mindre om projekt och initiativ som inte har en tydlig koppling till de stora riskerna. Så kan vi som ska välja tjänster och varor från olika företag fatta beslut utifrån en sann och verklig bild. Vill jag inte handla en tröja av ett företag som inte helt kan utesluta att det finns barnarbete i kedjan – ja, då är det min rätt att få veta hur olika företag hanterar den frågan. Och vill jag inte placera sparpengar hos en aktör som möjligen kan bidra till avverkning av regnskog – ja, då har jag rätt att få veta hur de olika aktörerna arbetar med den frågan.
Nummer fyra. Sist, men absolut inte minst viktigt. Jag skulle vilja att företagen använder redovisningarna för att berätta om hur de sätter mål och strategier för att bidra till att uppfylla Parisavtalet och de globala målen. Inte som en del i en strategi för att få ökade marknadsandelar, utan som ett sätt att vrida utvecklingen åt rätt håll.
Det är min yttersta rätt som oroad medborgare, att få möjlighet att vara så hållbar det bara går. Och företagens roll i det är inte att vagga mig till ro, utan att klart och tydligt berätta hur deras verksamhet ser ut. Utan gröna dimridåer.
