Blogg Små och lydiga barn...

#24 I morgon bär det av till Thailand och sedan Kambodja. Inte för att sola de vinterbleka benen, utan för att undersöka fiskeindustrins och räkproduktionens baksida. Att jätteräkor är ett ofog vet nog de flesta om nu, och att odlingarna lämnar svåra miljöproblem efter sig har man ett hum om. Kanske vet de flesta också att arbetsförhållandena i fiskeindustrin luktar illa, typ rutten fisk: tvångsarbete, övergrepp och långa arbetsdagar med tunga och krävande uppgifter.

Vet ni om att det finns barn också, som arbetar i hamnarna, på odlingarna, i fabrikerna där fisk- och skaldjur processas, till och med på båtarna? Det gör det nämligen, nästan alltid de mest sårbara, de som har migrerat från skärande fattigdom i grannländerna för att få försörjning. Och den thailändska fiskeindustrin tar emot dem med öppna armar.  Det är så praktiskt, för eftersom de har så små fingrar och smala kroppar så kan de göra uppgifter som vuxna inte klarar. Och så är de billiga och lydiga. En del fisk som trålas upp blir fiskfoder, som används till räkodlingarna. Bland annat. För fiskfoder används även till kycklinguppfödningen i landet. Ungefär en tredjedel av kycklingen som köps av kommuner och landsting i Sverige, i offentlig upphandling, kommer från Thailand. Där de alltså delvis använder fiskfoder som mat till kycklingarna.

Om man ska hårdra det – och det gör jag nu – finns alltså en risk att kycklingen som våra barn får i skolan är uppfödd på fiskfoder som andra barn har slitit hårt för att producera. Det känns väl sådär, faktiskt.

Fortsättning följer…

Detta är inlägg #24 i initiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar med start den 1 mars 2014.

 

Your comment has been successfully submited.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.