I gårdagens blogginlägg ställde sig Ellinor kritisk till vår slentrianmässiga konsumtion. De flesta av oss är medvetna om att vi måste dra ner på vår konsumtion om den här planeten ska ha någon chans att överleva, men ibland är det lätt att dras med. Unna sig något. Köpa något nytt när den där känslan av att behöva infinner sig. När jeansen känns otrendiga och urtvättade. När man är stressad och trött.
Jag handlar mycket second-hand. Jag köper nästintill nya kläder till mig själv, men mest till familjens yngsta medlem (som ständigt verkar vara i behov av längre byxor, en varmare overall eller ett par nya vantar). För mig är drivkraften att få göra fynd. Jag älskar den känslan. Att få jämföra priset jag betalar för förra säsongens Polarn O. Pyret-overall med kostnaden för säsongens modell.
Organisationen Björk & Frihet publicerar årligen ”Återbruksbarometern”. I årets rapport tittar de närmare på klimatpåverkan av kläder och jämför återbruk med nyproducerade kläder. Rapporten visar att även om det är en härlig känsla att få göra ett fynd är den stora vinsten miljönyttan som sker när ett plaggs livslängd förlängs. Och miljövinsterna är stora. Visste du till exempel att ett par nyproducerade jeans ger upphov till 197 gånger så höga utsläpp som ett par återbrukade jeans? På en nytillverkad klänning går det 325 återbrukade klänningar och på en ny jacka går det 394 återbrukade jackor. Det kallar jag fynd.
