Varför skogsägare och Naturvårdsverket går i clinch - 21 januari 2017

 

Just nu pågår ett par uppmärksammade fall när det kommer till naturresursförvaltning, miljölagstiftning och skogsbruk i Sverige. Det är bombmurklan i Värmland och lavskrikan i Arbrå, Hälsingland, som väcker uppståndelse. De båda arterna står på artskyddsförordningens lista över skyddsvärda arter. Markägare har skickat in avverkningsanmälningar till Skogsstyrelsen för att få avverka sin skog som vanligt, men Skogsstyrelsen har stoppat avverkningen med hänvisning till att arten hittats i respektive område. Nu hamnar markägaren i juridiskt limbo, hen får inte avverka skogen som hen har rätt till genom äganderätten, men hen blir heller inte erbjuden kompensation som markägaren blir om Länsstyrelsen driver processen att instifta ett naturreservat.

Bombmurkla, fridlyst enligt artskyddsförordningen. Foto: NWT

 

De båda markägarna verkar ha skött sin skog på ett sätt som skapar bra förutsättningar för andra arter vilket bör ses som föredömligt, men tas för mycket naturhänsyn så hamnar man tydligen i detta limbo. Vore det inte rimligt att markägare skulle kunna få en årsvis ersättning för att fortsätta förvalta skogen så som hen gjort hittills? Ur ett funktions/tjänste-ekonomiperspektiv vore det rimligt att tänka sig att varorna från skogen betalas när de levereras, men tjänsterna från skogen ersätts periodiserat, t.ex. årsvis.

Mer natursyn i skogsbruket ger en större mångfald av ekosystemtjänster, men markägaren behöver på något vis ersättas för inkomstbortfall om stödjande tjänster ska premieras framför försörjande. Foto: Skogssällskapet

 

Men hur göra värderingen? Skogsägaren borde ersättas med den genomsnittliga marknadsvärdet av virkespriset. Det handlar ju om att göra det möjligt för markägaren att göra rätt, att ta ansvar för att kommande generationer ska kunna leva på en stabil planet och ansvar gentemot Naturen att inte utrota andra arter. Det är mellanskillnaden för att få markägaren att välja det samhällsbättre alternativet som behöver kunna ersättas. Tänk om miljöförvaltning och marknad skulle kunna gå mer i takt och stötta enskilda markägare för fler reglerande och stödjande ekosystemtjänster från skogen.

Skogen ger en mångfald av ekosystemtjänster, men om en tjänst maximeras riskerar de andra tjänsterna att minska.

 

Metoder för skattning finns inom lantmäteriskrået, läs mer om intrångsersättning på t.ex. https://www.lantmateriet.se/sv/Fastigheter/Andra-fastighet/Vardering/Intrang-i-skogsmark/

Forskare på SLU har nyligen gjort en lista på hur man kan ta mer naturhänsyn i skogsbruket. Det gäller att börja redan nu om man ska skyddsvärda arter till skogen innan det annars vore dags för avverkning https://www.skogssallskapet.se/artiklar–reportage/artiklar/2016-10-06-forskarnas-tips-for-fler-och-battre-naturhansyn-pa-hygget.html

Artskyddsförordningen: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20070845.htm

Mer om de aktuella fallen i lokala tidningar:

http://www.lantbruk.com/skog/lavskrikan-riskerar-stoppa-avverkningar

http://www.helahalsingland.se/opinion/insandare/varldsledande-i-skoglig-era

http://nwt.se/kristinehamn/2016/04/15/bombmurkla-satter-stopp-for


Inga kommentarer än